En egen måne..

 
"Jag vill ha en egen måne, jag kan åka till
Där jag kan glömma jag måste lämna dig,
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig."

Jag har alltid klarat mig på egen hand, är inte den som ber om hjälp men idag gör jag det.
 
Inför starten av vårt musikprojekt Spela för Livet
flyttade jag om några ord i Ted Gärdestads fina Jag vill ha en egen måne,
jag tycker att den texten så fint och enkelt förklarar den förtvivlan som
man känner när Migrationsverket ger avslag.
 
För det är inte bara personen som plötsligt måste lämna tryggheten,
skolan, sin framtid som lider.
Det gör vi, deras vänner med.
 
Vi spelade och sjöng tillsammans igår,
efteråt får jag veta att orden betyder mer än jag först trott.
En person som kommit att betyda så mycket för mig och min familj,
en så starkt lysande stjärna,
som övervunnit så många hinder,
som kämpat så enormt,
lärt sig språket,
kommit in i samhället,
gjort mer än vad man kan begära av ett BARN.
Har fått ännu ett avslag.
 
Ett ensamt barn i ett främmande land utan sin mamma,
där människor talar ett språk du inte förstår,
lever i ett samhälle som skiljer sig totalt från det du vuxit upp i.
Måste nu ensam slåss för att få en chans till en framtid.
För honom finns inget i hans hemland.
Ingen familj, ingen släkt, inget jobb, ingen chans till att fortsätta skolan,
inga valmöjligheter, inga drömmar.
 
För ett år sedan var han välkommen,
då gav vi honom mat, husrum, skolgång
lät honom börja drömma om en framtid i fred & trygghet.
Så fyller han 18 år och vi tar tillbaka ALLT vi gett honom,
alla timmar han lagt på att lära sig svenska,
alla timmar som de otroliga pedagogerna i vår kommun lagt på
att lära honom vårt språk, vår kultur..
BORTKASTAT
 
Alla vänskapsband som knutits, bryts.
För nu är han 18 år och bedöms kunna klara sig själv.
 
Skulle du skicka DIN 18 åring ensam till ett land där det dagligen
sprängs bomber, där ditt barn riskeras att kidnappas, misshandlas,
dödas..?
 
SÅ många har hört av sig och tackat för julkonserten,
hur sången, musiken, talet från våra fina killar
berört och i vissa fall förändrat synen på ensamkommande.
 
SÅ många har redan hört av sig och vill försäkra sig om att
det blir julkonsert även nästa år.
 
Men i december finns de kanske inte kvar i Sverige.
Då har vi förlorat några av de starkast lysande stjärnorna jag stött på,
vår kommun har kanske förlorat personer som JAG VET
skulle kunna göra SÅ mycket för oss.
 
Jag skulle ju i framtiden få skryta - Ja tänk att jag jobbat med honom!
Inte ligga vaken på nätterna och undra om han fortfarande är i livet,
vad som hände honom sedan..
 
SÅ NU BER JAG OM DIN HJÄLP
 
Snälla säg ifrån!
Skriv brev, gör namninsamlingar, skriv på upprop, demonstrera,
kontakta alla som kan på något vis hjälpa, och få ett stopp på dessa utvisningar av BARN till Afghanistan!
Kontakta gärna mig om du har tips på VAD vi kan göra eller om du vill hjälpa till!
 
Att se in i ett barns ögon så fulla av förtvivlan..
det gör ont ända in i märgen.
"- Anna, jag vet inte vad jag ska göra, jag tror inte det finns någon chans för mig"
 
Vad svarar man på det?
 
Så snälla se inte bort,
reagera innan det är försent.
 
Slutligen bjuder jag på Ted Gärdestads ord,
 
Kan du förstå två våta kinder,
de torkar lika snabbt igen
Man rår ej för att tårar rinner,
när man har mist sin vän.

Jag vill ha en egen måne, jag kan åka till
Där jag kan glömma jag måste lämna dig,
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.

Du tror du vet hur allt ska vara,
du vet när allting passar sig
Utom när jag ska förklara,
hur jag känner mig.

Du bryr dig inte om mig mera,
och det har tagit mig så hårt
Du kan väl aldrig acceptera,
att någonting är svårt.

Jag vill ha en egen måne, som jag kan åka till
Där jag kan glömma jag måste lämna dig,
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig.


Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill
Där stannar jag till allting ordnat sig.

Där kan jag glömma... jag måste lämna dig

SPELA för LIVET

 
Det är få saker som får mig att må så bra som MUSIK,
det är omöjligt att vara på dåligt humör när du är i replokalen och får spela, sjunga, umgås med andra som delar ditt intresse!
 
För vad som känns som en evighet sedan startade jag och några vänner Kulturstjärnan i Gnarp,
vi hade en verksamhet som riktade sig till kultur intresserade.
Teater, konserter, discon och det vi gillade allra mest vår replokal där massor med lokala band repade samt att vi lärde ungdomar spela & sjunga och en hel del band sattes ihop under de åren :)
En av mina vänner visade sig vara mannen i mitt liv så när han fick jobb i huvudstaden hängde jag på och Kulturstjärnan togs över av nya förmågor, tack och lov finns lokalerna kvar idag och vi är så glada att få återuppta en liten del av vår gamla verksamhet där!
 
 
För är det något vi märkt under våra år som arrangörer av konserter är det att det finns SÅ många fantastiska musiker och sångare där ute som har så mycket att ge,
men det är svårt att hitta personer att spela med, man har kanske inte tid att spela i band men vill ändå få känna den där härliga känslan man får i replokalen av att tillsammans skapa något.
 
Att sjunga i duschen är ju alltid trevligt men ibland vill man ha ett band bakom sig, eller vara del i en kör och framförallt få stå på en scen.
 
Det vill vi nu försöka ordna genom Spela för Livet!
 
Vi tänker köra lite som vi gjort inför Musikhjälpen konserterna,
intresserade träffas och så får små grupper/samarbeten uppstå.
Vi ordnar tillsammans med Kulturstjärnan en stor konsert i slutet av terminen,
tanken nu är att det ska bli något i början på juni... mer info kommer om det!
 
Under VT kostar det inget att vara med (om man är medlem i Kulturstjärnan)
det krävs ingen tidigare erfarenhet, enda kravet är att du ska fyllt 13år och älska musik.
 
Det är alltså INTE ENBART riktat till ungdomar!
Alla är välkomna!
 
 
Att spela ihop GER en så mycket!
 
Musik är ett universiellt språk som vi alla förstår oavsett var vi kommer ifrån,
alla kan bidra på något sätt och det är så häftigt att höra hur olika tankar och idéer smälts samman till något nytt.
Att spela/sjunga med andra gör dig lyhörd,
du måste lyssna till dina vänner, känna in musiken, när man spelat ihop ett tag kan man nästan prata utan ord.
Det är något som åtminstone jag har stor nytta av i mitt liv, arbete.
 
 
Det finns mycket forskning som visar på de positiva effekterna av MUSIK,
och jag håller med till fullo är man på uselt humör när du kommer till repet så lovar jag att det är som bortblåst när du går därifrån!
 
Läs gärna mer här:
http://www.themusicmethod.com/start?utm_campaign=529970_Nyhedsmail_uge_1_SE&utm_medium=email&utm_source=F3_import_SE-All_Users
 
Dessutom är musik ett utmärkt sätt att föra samman människor, lyfta upp viktiga frågor och hjälpa andra.
Senast i december drog vi in 13 000:- till Musikhjälpen och totalt under de senaste 5 åren har vi faktiskt sammanlagt dragit in närmare 80 000:- till olika välgörande ändamål!
SÅ MUSIK GÖR SKILLNAD!
 
 
Nu hoppas vi att just DU har mod att våga komma med i vårt härliga kreativa gäng,
så skicka en ansökan till oss idag!
Berätta gärna lite om dig själv, vad du är sugen på att göra och vad du hoppas på att få ut av att delta,
senast 1/2 måste vi ha din ansökan och tyvärr är det ett begränsat antal deltagare så skynda!
 
Anledningen till att vi håller gruppen liten är dels att vi gör detta idéelt och har inte obegränsat med tid men framförallt för att verkligen kunna lägga energi på varje person så att de ska få glänsa!
 
Det kommer att bli 12 nummer som vi ska jobba med,
vi jobbar för fullt med låtlistan nu och hoppas vara klar den 5/2!
 
 
En liten dröm jag har är att få ihop ett litet gäng mammor som kan bilda en liten kör för 1 av låtarna,
det hade varit så kul.
Vi kommer att öva när det passar oss du behöver alltså inte binda upp dig på en speciell veckodag/tid utan vi kör när det passar alla :)
 
VÄLKOMNA
 
 
 
 

23 December "Den bästa Julklappen"

23 DECEMBER
 
Nu är det de sista skälvande timmarna av förväntan och glädje innan julen kommer med alla sina gåvor,
mina barn försöker i smyg klämma på paketen och jag stökar med det sista inför morgondagens jullunch
med nära och kära.
 
Jag längtar till nyår då alla mina syskon och deras familjer samlas hos mig <3
tillsammans med mor och far och gammelmormor förstås!
 
 
Alla syskonbarnen kommer tumla runt och leva rövare och jag kommer göra mitt allra yttersta för att min bror Johan ska få spö i singstar.
Min syster och jag kommer att gråta ikapp till någon löjlig julfilm och jag kan knappt vänta på att få hjälp med snöröjninghen av lillebror som är ett riktigt proffs.
 
Marve och Emin kommer att prata ihjäl varandra och oss andra, förmodligen har den ene lille Erik i knät och den andra coola Frank hängandes runt halsen.
Filip och Emir spelar tv-spel och Mounira och Jemma hjälper mormor att baka.
Judith sjunger och gör sina härliga monstervrål medans morfar och Enis är ute i skogen.
 
På nyårsafton kommer vi att stå tillsammans och i den isande natten se på när Thomas riskerar liv och lem för att bjuda på årets fyrverkerier, efteråt går vi in och med lite tur bjuder Maria på hemlagat julgodis.
Lotfis skratt kommer att ringa in det nya året och Carolin kommer vi alla slåss om när det är dags för brädspelen att komma fram.
 
Vi kommer att vara tillsammans,
trygga, mätta och glada kommer vi att somna med vetskapen om att vi kommer att vakna upp i Sverige,
ett land i fred, där ingen kommer att tvinga min dotter att sluta skolan eller hennes kusiner att ta upp vapen och ge sig ut i strid fast de bara är barn.
 
Ikväll blöder mitt hjärta för de ungdomar som fått beskedet att de inte längre är välkomna här,
att de trots läget i Afghanistan som är så allvarligt att JAG enlig UD inte ska resa dit måste återvända.
Jag ber en stilla bön att Migrationsverket ska lyssna och inse hur allvarligt läget i landet är,
inse vad som kommer att hända dessa ungdomar när de landar.
 
Vi har gett dem hopp, så många av dessa har satsat så hårt på skolan, på att lära sig språket på att bli en del av det svenska samhället.
Jag vet jag har jobbat med flera, fantastiska, drivna energiska och omtänksamma ungdomar som kan ge vårt land så mycket.
Nu skiljs vi åt och det smärtar mig så djupt.
Tänk om det var våra barn?
Tänk om min pojke tvingades fly?
Då skulle jag önska att någon stod där med en öppen famn,
min famn är öppen men tyvärr hjälper inte det när Migrationsverket stängt sin.
 
Bjuder på en juldikt från 30 talet som ni gärna får ladda ner och dela,
 
 
 
Låt alla barn vara barn,
ge dem den viktigaste julklappen du kan,
ge dem mod att våga drömma,
visa att de inte är ensamma i mörkret,
låt dem se julljusen tändas.
 
#vistårinteut