23 December "Den bästa Julklappen"

23 DECEMBER
 
Nu är det de sista skälvande timmarna av förväntan och glädje innan julen kommer med alla sina gåvor,
mina barn försöker i smyg klämma på paketen och jag stökar med det sista inför morgondagens jullunch
med nära och kära.
 
Jag längtar till nyår då alla mina syskon och deras familjer samlas hos mig <3
tillsammans med mor och far och gammelmormor förstås!
 
 
Alla syskonbarnen kommer tumla runt och leva rövare och jag kommer göra mitt allra yttersta för att min bror Johan ska få spö i singstar.
Min syster och jag kommer att gråta ikapp till någon löjlig julfilm och jag kan knappt vänta på att få hjälp med snöröjninghen av lillebror som är ett riktigt proffs.
 
Marve och Emin kommer att prata ihjäl varandra och oss andra, förmodligen har den ene lille Erik i knät och den andra coola Frank hängandes runt halsen.
Filip och Emir spelar tv-spel och Mounira och Jemma hjälper mormor att baka.
Judith sjunger och gör sina härliga monstervrål medans morfar och Enis är ute i skogen.
 
På nyårsafton kommer vi att stå tillsammans och i den isande natten se på när Thomas riskerar liv och lem för att bjuda på årets fyrverkerier, efteråt går vi in och med lite tur bjuder Maria på hemlagat julgodis.
Lotfis skratt kommer att ringa in det nya året och Carolin kommer vi alla slåss om när det är dags för brädspelen att komma fram.
 
Vi kommer att vara tillsammans,
trygga, mätta och glada kommer vi att somna med vetskapen om att vi kommer att vakna upp i Sverige,
ett land i fred, där ingen kommer att tvinga min dotter att sluta skolan eller hennes kusiner att ta upp vapen och ge sig ut i strid fast de bara är barn.
 
Ikväll blöder mitt hjärta för de ungdomar som fått beskedet att de inte längre är välkomna här,
att de trots läget i Afghanistan som är så allvarligt att JAG enlig UD inte ska resa dit måste återvända.
Jag ber en stilla bön att Migrationsverket ska lyssna och inse hur allvarligt läget i landet är,
inse vad som kommer att hända dessa ungdomar när de landar.
 
Vi har gett dem hopp, så många av dessa har satsat så hårt på skolan, på att lära sig språket på att bli en del av det svenska samhället.
Jag vet jag har jobbat med flera, fantastiska, drivna energiska och omtänksamma ungdomar som kan ge vårt land så mycket.
Nu skiljs vi åt och det smärtar mig så djupt.
Tänk om det var våra barn?
Tänk om min pojke tvingades fly?
Då skulle jag önska att någon stod där med en öppen famn,
min famn är öppen men tyvärr hjälper inte det när Migrationsverket stängt sin.
 
Bjuder på en juldikt från 30 talet som ni gärna får ladda ner och dela,
 
 
 
Låt alla barn vara barn,
ge dem den viktigaste julklappen du kan,
ge dem mod att våga drömma,
visa att de inte är ensamma i mörkret,
låt dem se julljusen tändas.
 
#vistårinteut


Kommentarer
Postat av: Anonym

Så fint ❤❤❤❤ hade missat detta 💜💜💜

2017-03-08 @ 17:39:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: