Jag kan se ut som vem som helst bara det är någon smal...

Sitter och jobbar med "Fin som du är" och går igenom brev jag fått denna gång från mellanstadie elever,
på frågan vem vill du se ut som?
Svarar en elev: "Jag kan se ut som vem som helst bara det är någon smal"
Denna tjej tror som så många andra att lycka sitter i utsidan, är jag bara lite smalare, lite sötare så blir jag lycklig!
 
Tar fram ett annat brev från en idag vuxen kvinna som var "den söta tjejen" i skolan, hon var INTE lycklig, tvärtom!
 
Återger delar av brevet här:
Från att jag kan minnas har jag varit den söta tjejen, fröknarna på dagis gullade med mig, okända på stan kom fram och berömde mitt utseende. När skolan började var jag populär, alla ville vara med mig, de flesta killarna var kär i mig. Jag var söt, sötast på skolan.
Pressen på mig var enorm, att aldrig ha "en dålig dag", att klippa mitt hår rätt, ha de senate plaggen att alltid alltid se bra ut.
Varför? Dels väntade resten av skolans tjejer inklusive mina sk. vänner på ett felsteg från min sida för att kunna ge utlopp för deras hat mot mitt "perfekta" utseende.
Men framförallt för att utan mitt utseende var jag INGEN!
ALDRIG fick jag höra att jag var något annat än söt, aldrig var jag duktig, smart, snäll ,en fin vän..
Min enda egenskap var att jag var söt.

.....
 
När jag blev äldre blev pressen ännu värre, jag kunde inte visa mitt rätta jag, måste ha mitt smink på, hålla kroppen i trim, behålla min byst..
De enorma summor och den tid jag lagt på mitt utseende är pinsam.
Jag har opererat läppar, näsa, byst samt fettsugit mage och lår.
Mina tänder är blekta.
Har spenderat min halva livstid på gym.
Gick aldrig ut utan smink, fixade naglar etc..
 
Var jag lycklig?
NEJ!
Men idag är jag det, osminkad med en mage som hänger efter att ha fött två underbara barn,
hår som inte klippts på ett halvår och mysbrallor med foppatofflor till :)
Idag har jag 3 människor som äntligen ser mig, det som finns och alltid har funnits på insidan.
 
.....
 
Mitt råd är SE alla, och DÖM ingen vi vet inte vad som försigår i någon annans värld, hur de mår.
 
 
VAD ÄR DINA TANKAR ERFARENHETER?
Dela gärna med dig, skriv anonymt till mig så jag kan dela med mig till alla de som just nu kanske behöver höra just din historia. Hur var din skoltid? Hur mådde du? Vad har du för råd till de som känner sig som du gjorde då?
 
Skicka gärna mejl till nostalgifotografen@tagfoto.se eller skicka meddelande via hemsidan www.tagfoto.se
 
TACK till alla er som medverkar <3